Bostadskrisen är en negativ spiral. Lösningar?

Över hela världen har länder fått svårare och svårare att förse unga människor med bostad och hälsosamma och säkra arbetsvilkor på arbetsmarknaden. Vi som är i åldern 20-39 har det sjukt svårt eftersom vi oftast inte äger stort kapital eller har möjlighet att med enkelhet spara in till insatser för bostäder eller framtida sparande pga bostadsbrist eller förhöga månadsutgifter. I USA är läget riktigt illa på många håll, och även om det är lite bättre i Sverige så följer vi tyvärr samma trend. Att det har varit dåligt vet vi sedan många år, de har rapporterats om nedskärningar och bostadsbrist i åratal nu. Men de läskiga är att tenden är så negativ och att det inte verkar vara påväg att vända över huvud taget.

Jag vet att man kan spekulera VEMS/VILKAS fel det är, analysera hur vi hamnade här, vem som ligger till skuld. Men det finns redan gott om såna analyser överallt. Skuld och straff löser inte heller bostadskrisen.

Jag är intresserad av att diskutera vad det finns för möjliga SPECIFIKA lösningar/förslag som regieringen som grupp (höger/vänster/center/vemsomhelst/alla/ingen), kommunpolitiker, pöbeln eller någon annan aktör kan genomföra. Vad behövs för att bryta spiralen? Några specifika skatter som kan avskaffas eller läggas till? Någon ny lag? Om det är vi, folket, som måste demonstrera mer bara, hur kan vi få folk engagerade nog för att få till en förändring och bryta spiralen? Några intressanta förslag eller samhällsvetenskapliga undersökningar i ämnet?